Ojojoj vad lite det händer här…

Nästan fyra månader sedan jag skrev något här. Den tiden har tyvärr inte varit valanvänd ur ett träningsperspektiv. Knät har varit kasst hela tiden och sjukgymnastiken har inte gett något riktigt resultat.

Igår testade jag att springa för första gången på minst 4 månader. Peppar, peppar – ta i trä, än så länge har jag ingen smärta. Knät ät påverkat, det värker / trycker mera än vanligt men inget värre än det.  Om det inte blir värre än så här skall jag absolut börja springa i samma storleksordning som nu, dvs 20 min   Inte mycket men klart bättre än ingenting alls.

Hoppet sviktar

Usch vad det är trist att inte bli bättre. Nu är det mer än två månader sedan jag överansträngde knät och fortfarande värker det konstant. Har gjort en o/planerad vilo period i plan b och håller upp från både simning och cykling i tre veckor. Struntar faktiskt nu i om min kondition försvinner och jag för börja om från noll – bara jag kan börja om så! Hoppas, hoppas att vilan kan göra att det känns lite annorlunda i knät.

Funderar mycket vad det kan vara som spökar och vad man kan göra åt det. Om vilen kombinerat med sjukgymnastiken inte gör någon skillnad blir det kiropraktiker och remiss till någon ny läkare.

Det svåra är att det inte känns som om smärtan håller sig på en plats utan vandrar runt i knät, hur kan det komma sig? Ingengör som man är blir man mycket skeptisk och funderar på psykiska effekter snarare än fysiska, men det gör ju ont! Just nu  gör det ont tre centimeter nedanför – två centimeter innanför centrum på knäskålen. På knäbilder verkar det vara ”tibial collateral ligament” men det känns som det är innanför muskeln som smärtan kommer, usch.

Jaja, måste ju tro på det man gör så vila och sjukgymnastik är lösningen just nu.

Plan B fortskrider

Oj, undra om man börjar bli gammal som lyckas ”hålla i” en trist återhämtningsplan. Denna veckan har det inneburit ett pass simning, två pass cykel och två pass styrka/sjukgymnastik. Ingen av passen är lika sköna som att springa och som grädde på moset så visar cyklingen tydligt att min kondis bara blir sämre. Klart sämre tider nu med högre puls än innan jag fick sluta springa, stööön!

Hur som helst hoppas/tror jag att knät blir lite-lite-bättre varje vecka men det är segt. Knät talar tydligt om att det finns där efter både styrka och cykling,  lite mindre efter simningen dock.

Förra helgen var det Lidingeloppet, fick många sköna rapporter därifrån på jobbet. Nästa år skall jag bara vara där, så är det bara!

Nja, för tidigt att ropa hej!

Löppasset gick bra förra veckan MEN dagen efter kändes det i det j-a knät igen. Visst det är bättre efter än under men ynka 1,5 km borde väl ändå knät klara efter att ha fått vila i över 1,5 månad .

Är tillbaka till plan B med enbart simma, cykla och ordentligt med sjukgymnastik. Just nu har sjukgymnastiken fokus på att stärka bålen och stabilisera knät. Hoppas – hoppas – hoppas att det ger resultat ganska snart, visst är jag beslutsam att komma tillbaka men det är trist att försöka ta ut sig när man vet hur enkelt och skönt det är med ett riktigt löppass.

På den positiva sidan har jag skaffat riktiga pedaler och cykelskor så nu har jag härlig träningsverk på baksidan låret efter söndagens pass. Det kommer absolut höja kvalitén på cykelpassen. Hade riktigt bra fart på passet hela tiden. Blir dock aldrig riktigt så trött som jag blir vid löpning, undrar varför?

Första löppasset sedan 16 augusti enligt plan

Över en månad sedan jag skadade knät. Var bara tvungen att testa hur det känns just nu men vis av tidigare försök var planen den här gången att springa kort-kort och enbart i terräng för att inte nöta knät.

Funkade bra! Första passet sedan 16 augusti som genomförts som planerats. Sprang över 1,5 km utan några riktiga känningar bara lite ömmanden på slutet när det var 100 m asfalt. Kommer fortsätta med simning, löpning och sjukgymnastik MEN kommer öka löpningen med 10% per vecka. Nästa vecka blir det 1,75 km och med 10% ökning varje vecka blir det över 6 km första veckan 2010!  Tror jag kommer ha svårt att vara så disciplinerad om knät rättar till sig

PS! Slog faktiskt ett rekord idag också, intervall, 50 m crawl gick på ~51 s jämfört med 60 s innan! Alltid kul att förbättra sig.

Drömmar

Eftersom jag inte kan springa just nu så går ju en del tid åt att istället fantisera hur man skall lägga upp träningen när man äntligen kan springa igen.

Lektion 1 är ju att ta det lite lugnare än sist och inte stegra det lika snabbt. Dessutom gäller det nog att lyssna lite mera på kroppen och ta det lugnt om det blir jobbigt. Oavsett alla sådana trista och furnuftiga tankar kan jag inte låta bli att snegla på träningsprogrammen på marathon.se. Visst vore det kul att satsa på 1:30 programmet för halvmaran inför Göteborgsvarvet .  Men vi får se, skall ju träna cykling ordentligt också. Annars finns det ingen chans att Vätternrundan kommer funka på den tid som jag skulle vilja för att fixa Sub 24 på klassikern.

Rekord! Längsta passet i sträck på cykel

För att inte ta ut mig för mycket så fick både jag och cykeln skjuts till jobbet. På så sätt skulle det bara bli ett pass istället för två, istället planerade jag att utöka det lite och ta en liten ny omväg hem.

Väl på cykeln så kom ”tränings-djävulen” igång och så att ”visst kan du längre än så här” . Därför blev det ytterligare en rejäl omväg och totala längden blev ca 37,5 km på 90 min – rekord.

Hur som hellst blev jag ganska mör och det gick segt den sista biten. Idag hade jag aldrig klarat Vättenrundan.

Alternativ träning

Körde mitt första riktiga träningspass i plan b idag. 27 km cykling direkt innan frukost. Gick förvånansvärt bra MEN det känns lite varstans nu efteråt. Speciellt i låren men även i axlarna(!). Hade riktigt bra flås och några riktiga backintervall med hög puls. Knät påverkade mig kanske lite då det känns lite svagt och ömmar. Nu såhär några timmar senare känns det dock varken sämre eller bättre än innan.

Skall sikta på 3-4 pass i veckan den närmaste tiden, blandat simning och cykling. Förhoppningsvis skall jag även sköta mina övningar jag fått av S (min kompis och sjukgymnast). Jag skall behålla lite kondis, så är det bara!

Plan B

Det har dags för plan B. Efter två veckors fullständigt uppehåll från löpning samt käkandes Diklofenak så testade jag att springa igår. Efter ca 500 m kom smärtan smygande i knät. Inte så akut smärta som innan men tillräckligt för att avbryta efter 1000 m. Jag  var beredd på att det skulle bli så men det känns ändå fruktansvärt tungt att det skall vara så svårt att komma tillbaka ordentligt till löparbanan.

Plan B ser ut som 1) träna så mycket det går utan knä ont med simning och cykel; 2) ta kontakt med en sjukgymnast och se om man kan få andra träningar för knät som det finns en chans att jag utför…

Första passet simning avklarad

I min strävan att inte tappa all kondis nu när jag har stopp i löpningen prövade jag om simning funkar. Det är ju också bra att träna upp sig lite om man skulle simma Vansbro-simmet om sådär ett år.

Summerat kan man säga att själva simningen kändes riktigt bra, crawlade 1500 meter på 35 minuter ungefär. Så långt och länge tror jag aldrig att jag ha crawlat innan. Kände mig inte så trött fysiskt under passet heller utan det fanns mera att ta av MEN oj, oj, oj vad jag blev trött efteråt. Helt färdig hela kvällen på ett konstigt sätt. Inte alls sådär trött/pigg man blir av löpningen utan mera bara helt färdig! Hoppas verkligen att det beror på att det var första passet och att det blir bättre längre fram.