Kroppen vill verkligen inte bli bra. Är inne i fjärde raka månaden med skit i kroppen. Korta stunder blir det bättre och sedan bakslag igen. I morgon blir det ett andra besök på vårdcentralen även fast jag har väldigt lite hopp om att det skall ge speciellt mycket om något.
Har fått hoppa över allt vad kvalitetspass heter och springer bara lugna distanspass just nu. Har förhoppningar om att testa ett eller två längre pass i helgen som test för att se om W-R-T Trail Marathon är möjligt över huvudtaget :-(.
Det tar verkligen på på psyket att harva fram utan mål och större mening. Längtar så intensivt tills kroppen svarar och man kan börja ta i lite igen.
Trött i benen - glad i själen! 