Grym inspiration! När är det min tur?

Hittade Markus Torgebys senaste projekt, 130 mils löpning i augusti från Treriksröset till Grövlsesjö! Jag vill!!!! Det är verkligen en dröm att göra detta själv, i år får jag nöja mig att följa Markus.

Titta gärna runt på hemsidan, speciellt filmerna är riktigt inspirerande.

Platsen för debuten på marathon distansen hittad!

Även fast jag har en tävling kvar under 2011 börjar sinnet mer och mer inrikta sig på 2012. Andra året i rad som skall fokuseras på löpning. Det stora målet för 2012 kommer vara ett marathon under hösten. Antagligen blir det Amsterdam i oktober. Det verkar vara ett trevligt lopp och dessutom passar det bra då jag kan hälsa på mina kompisar i Holland. Ser redan fram emot det något enormt, tänk att man kan längta efter något som skall hända om ett år :-). Målsättningen måste vara 3:30 men helst 3:15…

För att kunna göra en riktigt bra första marathon är jag inställd på att göra minst ett lopp under våren på distansen bara för att känna på hur långt det egentligen är. Det längsta jag sprungit någonsin just nu är vad jag vet 3 mil i terräng, vilket tog 3h nästan exakt.

Jag har letat lite varstans efter ett lämpligt lopp där jag kan debutera utan någon press på mig själv att leverera någon tid. Syftet är ju mest att känna på längden. I veckan hittade jag det W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon. 43 km i januari precis utanför fönstret på de stigar och vägar som jag springer varje vecka kan inte missas! Nu vet jag precis vad jag skall göra 21 januari 2012 07:00! Visst är det lite tidigt egentligen och mitt under perioden då jag tänkte ta det lugnt och vila kroppen men det är bara för bra för att missa. Utan några krav på att få en bra tid tror jag att jag med några rejäla långpass fram till dess kan vara tillräckligt förberedd för att det inte skall bli en outhärdlig pina.

Häng på, det verkar vara ett underbart lopp! Läs bl.a. här från förra året, http://www.smike.se/2011/02/w-r-t-sandsjobacka-trail-marathon.html.

Härligt att springa på nya ställen

Nu har man presenterat sig rejält som löparnörd på jobbet. Helgen har tillbringats i norra Italien vid sjön Lago Maggiore på konferens. Underbart ställe med lång historia och härlig natur. Som gjort för att springa. Löpning är verkligen ett bra sätt att upptäcka ett nytt ställe.

På lördagen han jag mer ett härligt pass längs med sjön tur & retur. Hade det inte varit för att vi skulle vandra 3 h och cykla i 1h uppe i bergen hade mina kollegor kanske inte tyckt det varit lika konstigt att springa innan frukosten 🙂

Bergen lockade även på söndagen så det fick bli en ny tur. Denna gången rakt upp på gamla medeltida vägar i skogen och bland små bergsbyar. Tror att det var 500 höjdmeter att klättra på 3-4 km. Bra träning och belöningen på toppen var utsikten. På vägen ner stöttejag på en lös folkilsken hund som jag som tur var klarade att hantera. Bra för min gamla hundskräck att det gick bra. Jag gjorde mig stor och då tappade hunden lite av sin morskhet.

Samanfattningsvis kan jag bara säga att löparskorna för alltid har sin givna plats i konferensväskan!

Salomon XR Crossmax Neutral

Så äntligen har jag köpt ett par terrängskor. Det var verkligen på tiden då mina Mizuno börjat tjäna ut, sulan är borta på sina ställen och det är hål på ovansidorna :-/.

Jag hade egentligen funderat på att köpa Mizuno terrängskor då jag tycker de verkar riktigt bra men tänkt om då jag tror det kan vara bra att använda flera olika skor av flera olika märken. Nu kan jag med gott samvete köpa nya Mizuno för asfaltslöpningarna igen.

Att det blev Salomon Crossmax var lite av en slump men jag har ganska bred fot så det begränsar utbudet en del. Efter att tittat runt en del slog jag till direkt när jag hittade dem. Att det dessutom var 500 kr rabatt och därmed billigare än att nätshoppa från England gjorde ju beslutet lite enklare.  Dessutom gjorde Intersports bytes garanti att jag vågar testa ett neutrala skor istället för med pronationsstöd. Rött är ju snyggt också. För många plus helt enkelt för att inte slå till 🙂

Idag testade jag skorna för första gången på riktigt. Min standard terräng mil är ganska krävande, 3 km asfalt, 5 km stig/grus och 2 km terrängstig. Nu efter allt regnande är minst 1-2 km rejält blöta med hoppande mellan olika pölar och några rejäla dopp per fot är oundvikligt. Dvs man får räkna med att springa större delen av milen med blöta fötter och det måste skorna klara av.

Salomon skorna klarade av allt på ett riktigt bra sätt

  • Asfalten gick bra. Visst är de lite ”tyngre” på foten än mina asfalts Mizuno men det får man ju räkna med. Jämfört med mina orienteringsskor var de underbara på asfalten.
  • Grus/stigarna var underbara. Här var skorna som bäst och fungerade perfekt både upp och ned, till och med på de blöta klipporna var de toppen.
  • Blöta lerstigarna gick ok. Här var sulan lite för slät och jag slant ofta hit och dit. Lite mer än jag trott faktiskt men jag jämför då orienteringsskorna som ger rejält grepp med dubbar i gummi och rostfritt.

 

Innan och efter första test rundan!

Konditionsplottning (uppdaterad)

Blev inspirerad av en tråd på jogg.se (Sträcka + tid + puls = ?) och började fundera hur man kan mäta konditionen generellt.

Sättet jag använder för att ”mäta” att konditionen inte bara känns bättre utan verkligen är mätbart bättre har varit att springa någon av mina gamla standardrundor och stämma av puls / tid och på så sätt se att utvecklingen går åt rätt håll. Min favorit runda för detta är min skogsmil, Torredsmilen, den har jag sprungit i tre år så det är kul att jämföra den aktuella formen.

Men blev som sagt idag inspirerad att försöka mig på något mera generellt, efter lite Excel trixande och tänkade kom jag fram till att det enklaste måttvärdet som gick att förstå var ”snittpuls / km”. Dvs hur många pulsslag behövdes det för en km. För att ta fram det multiplicerar jag ”snittpulsen” med ”snittfarten i sekunder” per pass.


Lite kul blir det och med trendlinjen utplottad kan man ju tydligt se att om sådär 2,5 år kommer jag kunna springa en kilometer utan någon puls :-)!

Tror egentligen att jämföra fart och puls på samma runda är ett mera rättvisande sätt att kontrollera ens dags form men  den här kurvan kan ju användas som ett komplement.  Värdet varierar ju naturligtvis väldigt mycket beroende på vilken typ av pass, typ av underlag och rundan generellt naturligtvis.

Uppdateringar:

1) Fick kloka kommentarer på jogg.se om att kurvan i princip visar medelfarten. Gjorde en ny graf där medelfarten också är med där det tydligt syns hur lika kurvorna blir. Vill dock inte enbart mäta pulsen då jag vill få med löptekniken i indexet också. Dvs om jag blir en bättre löpare men behåller samma kondition bör jag ju springa samma runda lite snabbare.

Måste fundera mera om det går att hitta något bättre och lika enkelt index som inte är lika påverkat av medelfarten.

2) Hade blandat minuter och sekunder i graferna och fått insektspuls 🙂 Fixat!

En fantastisk blogg med massor av kunskap och inspiration

Här kommer ytterligare ett tips från guld korns vaskningen av nätet,  Johan Renströms Hjärnfysik – en blogg om hjärnan och löpning. En helt fantastisk blogg om hjärnan, oftast kopplade till löpning på olika sätt. Kan inte annat än beundra mängden information och sättet den skrivs på! Läs – läs – läs!

Här är några bra inlägg att börja med

Spännande debatt om viktminskning och träning

Det skrivs ju massor överallt här på webben. Mycket som skrivs är bra och intressant men vissa saker sticker ut lite extra. En av dessa saker det senaste är tråden på jogg.se om viktminskning och träning,  Löptränar 40-70km/v utan viktminskning. Här finns en härlig debatt med olika infallsvinklar men framför allt massor av kunskap om näringslära och forskning på området. Den senaste tiden verkar tråden ha ”somnat in” men för er som inte läst den innan är det väl värt att läsa alla 131 inlägg!

Ett exempel citat:

Och nej, jag tycker inte heller att kroppen (musklerna) ska vara fulladdad med kolhydrater, om du ser ur viktaspekten. När muskler och lever är fulladdade lagras överskottet som fett. Och om du ska träna så är det bra att vänta minst ett par timmar för bättre utnyttjande av fettförrådet. Själv kan jag utan problem träna på morgonen på fastande mage – glykogenet i musklerna – och i levern finns där ju redan 😉

Joanna Im